Sanna vänner!

Jag satt precis och kollade igenom massor av gamla kort, har ju ungefär MÅNGA på datorn. Och jag insåg precis vilka helvetes underbara vänner jag har!

Det är ju alltid så, att man har några som ligger enormt nära hjärtat, och några som betyder väldigt mycket, men kanske inte är på samma vis?

Jag vet inte hur jag ska förklara, men ni kanske förstår? Man har vänner som skulle gå igenom eld för en utan att tveka, och några som inte skulle göra det. Och det är väl inget konstigt med det, det är bara så. Inget illa menat eller något alls. Jag skulle inte heller göra vad som helst för alla mina vänner, tyvärr. Oj gud vad hemskt det låter, men jag är helt säker på att det är så för dom flesta.

Jag har också tänkt mycket på att vänner är ju något man väljer själv, och det måste vara ömsesidigt. Det måste "klicka". Ibland gör det det, men man glider ändå ifrån varandra efter ett tag. Vissa vänner har man under hela livet, och vissa har man bara under en period. Båda är sanna vänner, men dom som bara finns en stund i ens liv kanske bara passar in just då, i vardagen som man har då, och allt runtikring. När något förändras, så kanske relationen gör det också?

Jag har några vänner som både kommit och gått, och jag har några som stannat kvar i väldigt många år och jag är otroligt glad och tacksam över båda delarna. '

Det finns många olika anledningar till varför man glider ifrån varandra, eller hittar nya vänner.

Men så till frågan, dom säger att vänskap är något man måste vårda. Men är det verkligen så? Borde inte den riktiga vänskapen finnas kvar no matther what? Det borde inte spela någon roll vart man bor, hur länge sen sist man hördes, vilka intressen man har osv.

Är det en vänskap som kommit för att stanna, så gör den det.
Jag har aldrig valt bort en vän, jag tror att det är vardagen som väljer.

Tack alla vänner, både ni som finns kvar och ni som gått.