En smak av det bittra!

Idag har jag faktist varit med om något jag ALDRIG mer vill uppleva, och jag skriver inte detta för något  tycka synd om syfte, utan helt enkelt för att jag känner att jag vill skriva av mig allt detta.

Dagen började bra, åkte och köpte lite fil för att äta frukost, kokade kaffe och gjorde iordning fil och musli. Käkade, och kände kort därefter hur det kliar i munnen och det sväller i halsen. Inom 10 min var jag uppe på sjukan, syresättningen låg på 50%, puls och blodtryck rusade upp och ner för att tillslut stanna lågt. Jag fick första adrenalinsprutan, samt kortisontabletter. Syrgasgrimma sattes dit på direkten, men eftersom jag hade svårt med andningen kunde jag inte andas igenom näsan utan fick en syrgasmask istället. Effekten från sprutan gjorde det hela lite bättre, men fortfarande var värdena dåliga och jag tyckte inte svullnaden avtog.

Då sattes en intravenös infart, och där gavs det ännu mer adrenalin. Ca 30 sek efter injektionen så strejkade hela kroppen. I princip varje muskel krampade enormt, jag fick inte åt mig luft, hjärtat levde verkligen sitt eget liv och jag blev livrädd. Skulle då försöka berätta för läkarna att något blev jättefel, och i samma veva som jag försöker säga "hjälp mig" så inser jag att jag kan inte prata. Jag får bara fram ett stönande ljud,  typ "ööööh" och förstår att även tungan och ansiktet drabbats av dessa kramper. Det var som inte ryckande kramper, utan mer en låååång kramp som höll i sig jättelänge. Fingrarna spretade åt alla håll, fötterna pekade neråt, magen krampade så hela kroppen vek sig och även resten av musklerna krampade. Känseln försvann nästan överallt och jag var otroligt nära att tuppa av flera gånger. Allt kändes bara hopplöst, och att inte veta vad som händer med ens egen kropp skrämmer mig så inni norden,  Men på något vis intalade jag mig själv att jag måste försöka andas, ta det lugnt och lita på att dom hjälper mig. Fast paniken gjorde det svårt. Läkarna förstod väl inte riktigt vad som hände, utan såg nästan lika förskräckta ut. Jag vet att mitt blodtryck sköt i skyarna, att syresättningen sjönk, mer lyckades jag inte hänga med på..
 Ambulans var redan tillkallad, men det var prat om att helikoptern skulle komma. Tack och lov kom ambulansen i nästan samma veva.

Jag kan ärligt talat säga att jag har ALDRIG varit så rädd, panikslagen, hjälplös och ledsen i hela mitt liv. Jag trodde att jag skulle dö, och fick riktig dödsångest. Allt jag kunde tänka var "hjälp mig, få det att sluta!!!! Jag vill inte dö!" Allt gick egentligen ganska fort, och sedan fick jag komma till akuten i lycksele. Där mådde jag bättre, och fick börja fundera på vad som egentligen hänt. Jag frågade läkarna flera gånger om varför det blev så, men dom kunde inte riktigt ge något svar. De ville att jag skulle stanna för observation över natten, men jag ville gärna åka hem när jag mådde bättre så det fick jag göra. Med kraven att inte vara ensam, hålla mig nära sjukstugan och ta det väldigt lugnt.

När emil kom och hämtade mig i lycksele så brast allt när jag satt mig i bilen. Vad hände egentligen? Tänk om det inte hade blivit bättre? Tänk om jag faktist hade dött? Eller fått hjärnskador av syrebrist? Eller om hjärtat tog stryk av adrenalinet? Större delen av kvällen har gått till att gråta, och fundera över allt under dagen.
Ja.. Jag vet inte, men nu mår jag bättre och känner att FAN vilken tur jag hade. Hade jag varit längre bort hade det nog inte slutat så bra som det gjorde idag.

Jag vet inte vad jag ville med inlägget egentligen, mest bara skriva av mig och säga att FY vad jag är glad över att det faktist gick bra ändå!!

Jag har tidigare tagit ganska lätt på min matallergi och sagt att "ja men det brukar gå bra" men nu är det slut med det. Nu är det dags att jag börjar ta det på allvar, för även om hjälp finns att få så är även den inte så kul ibland med allt som faktist kan hända pga mediciner också!!

Nu ikväll fick jag åka in igen för kramperna i armar och ben släpper inte, men det är sviter av adrenalinet jag fick som man tydligen inte ska ge intravenöst egentligen. Utan endast i en muskel.

Nä, nog om det. Det gick ju trots allt bra och jag är väldigt glad för det. Allt kan gå så fort, för 12 timmar sedan var jag hemma och fick reaktionen, nu sitter jag hemma igen, har varit med om något riktigt hemskt, och mår förhållandevis väldigt bra.

Imorgon blir det en lugn dag, marlene är så otroligt snäll så hon har tagit hand om hälge idag och ska göra det imorgon också, jag blir hemma från jobbet och emil är hemma med mig för att "övervaka" så inget mer händer.

Nu tänker jag duscha, för man kan väl lätt säga att det känns som att jag sprungit 30 maraton på mindre än 12 timmar haha..;)

Jag älskar livet och tänker inte överlämna det SÅ lätt!!

(kalla mig fjantig, och att det förmodligen inte var så farligt om ni vill, men känslan att uppleva detta önskar jag inte ens min värsta fiende)

Fullt ös medvetslös!

Jaaajemen! Idag blev det en ridtur i skogen, med mestadels galopp. Tragglade fattningar, och drog sedan på för att ha lite skoj haha. Med regnet som piskade i ansiktet, dyngsur häst och ryttare, så kunde det ju som inte bli så mycket värre, så jag bestämde mig att vi skulle njuta av turen istället.

Som sagt dyngsur, svettiga, trötta och verkligen genomjobbade återvände vi till stallet och kände oss nöjda med ridturen.

Dagens irritationsobjekt ligger på tradera. Allvarligt, varför lägger folk ut typ begagnade hovkratsar, pannborstar osv osv? Köper någon dom sakerna ens?

Jobbdag nr 2/7 imorgon, och jag hade tänkt hinna ut med hälge på en relaxtur, med andra ord skritt på långa tyglar barbacka.

Atlas fick sig en rejäl genomkörare idag också. Kammade honom så jag hade nästan en hel ny kudde, och klippte även klorna. Han är så fruktansvärt duktig så jag blir rent stolt! Hur mycket han än avskyr något så gör han det ändå.

Umeå!

Idag åkte vi till umeå, mest för att göra en dagsutflykt tillsammans. Jag och aline fick en riktig mamma och dotterdag, vi blev sminkade, fotograferade och allmänt ompysslade. Aline tyckte att det var riktigt kul, och i slutet sa hon: Mamma, alla mina bilder är skitsnygga. Inte dina.

Hm, tack för den, men jag håller faktist med henne haha! Jag har det inte i blodet, om man säger så...;)

Vi fixade också sista delen till röret som ska sitta i kamin, så nu är den snart på plats. SKÖNT, för nu börjar det bli hurvigt ute.

Imorgon påbörjar jag 7 dagars jobb, bara att bita ihop och längta tills nästa månads löning!;D

Påväg ut på ridtur! Erkänn att ni gillar vårat rosa fårskinn..;)

Emil är verkligen en pärla som står ut med mig och mina påhitt. Här hämtar vi hö haha!:D

"Jag kan allt så därför lyssnar jag inte"

Det är en attityd jag verkligen inte tål. Alla människor jag får den uppfattningen om förlorar min respekt nästintill direkt. Dom blir helt enkelt nollor.

Jag menar inte heller att jag kan allt, långt ifrån. Men jag gillar att lära mig. Om allt i livet faktist. Det spelar ingen roll om det är positivt eller negativt, jag ser det som en erfarenhet.

Nu är jag inne på ungefär min sjuttioelfte arbetsdag, och mer kommer det. Men det är bara att tacka och ta emot :)

Idag blev det en ridtur med marlene, barbacka och vad HÄRLIGT det är att sitta på hälge och känna att han är rundare över ryggen. Jag är faktist en riktig barbackanörd och anser att jag sitter mycket bättre utan sadel än med sadel, det blir mindre saker att hålla koll på och känslan blir bättre haha ;)

Imorgon är jag faktist ledig, och då sticker vi iväg till umeå.

Vilken ritt!!

Fick mig en riktigt trevlig ridtur på H idag! Red mest skritt, lite öppnor och slutor längs skogsvägen och tog oss en rejäl klättring i en (läs en, för här finns tusen) utav backarna. Eller kanske man ska kalla dom små berg? Iaf så njöt jag av känslan att jag har väl utforskad kanske 1/10 av alla ridvägar, och det blir bara bättre och bättre. Sandvägar, hårdare skogsvägar, barrstigar, asfalt (icke att förglömma)  sandgropen,  och jaaaa.. Möjligheterna är oändliga känns det som, och nu är det KUL att träna. Inget harvande på ridbanan här inte, och inga platta tråkiga vägar. Träning blir roligt när man kan göra det ute i naturen helt enkelt, och man blir inspirerad på ett annat sätt.

Hälge har verkligen lagt på sig också, men det fattas ändå en del så jag kommer öka på fodret mer.
Jag är dessutom jäkligt nöjd med att vi bara har vattenhinkar i stallet. Känns säkert när man vet hur mycket hästen dricker och jag tror iaf att hälge dricker betydligt mer ifrån hink än vattenkopp.

Imorgon är det upp med tuppen! Börjar jobba kl sju, och jag har ju varit så bortskämd i sommar att jag har börjat jobba 8.30 varje dag.. Det kommer ta emot, men då slutar jag ju 1,5 timme tidigare också!

Idag lagade jag för första gången i mitt liv lasagne till middag. Märkligt att jag aldrig gjort det tidigare, med tanke på att jag verkligen gillar att laga mat och gillar att testa nya saker. Nu gjorde jag en vanlig köttfärssås och en ostsås, samt la i lite mozzarella. Superdupersmaskigt blev det!!

Jag är ju lite motståndare mot halvfabrikat, och vill gärna göra maten från grunden. Så därför har jag tänkt utmana mig själv i en vecka att i största möjliga mån bara göra mat med riktiga råvaror!
Igår blev det panerad fiskfilé, potatis och broccoli till middag, idag lasagne som sagt. Lite pjutt blev jag för jag hade gärna velat testa att göra egna plattor, men det får bli en annan gång när jag har mer tid. Imorgon blir det schhhööötttttt för hela slanten!

Adios!

Min stackars lilla vän

Atlas har gjort illa öronen och det vill icket läka. Det blir bättre ett tag, för att sedan bli värre än tidigare. Jag lider verkligen med honom för jag ser hur ont det gör, och än värre blir det när han måste vara still i princip hela tiden. Konstant platsad känns det som, för direkt han ställer sig upp kastar han igång med huvudet och såren spricker upp.. Och när han väl är uppe är det tratt som gäller. Min lilla älskade vän! Nu går vi in på andra kuren med antibiotika och kortison, funkar inte det så får åka till umeå och mest troligt operera öronen.

 

Imorgon är jag ledig, känns faktist riktigt skönt! Ska till sjukgymnasten och försöka få ordning på mina höfter, och sedan blir det en ridtur med marlene. På kvällen är det lektioner på klubben.

 

 

vilken känsla

Jag verkligen älskar hösten! När allt blir färgat i rött, gult, grön och alla färger däremellan. När man stiger upp på morgonen och det är riktigt kallt ute, för att sedan under dagen bli sådär härligt solsken. Så, hela dagen startade bra helt enkelt!

Efter det har det bara rullat på, allt har varit så himla härligt idag på något vis. Jag är vanligtvis en människa som alltid känner en viss stress och alltid något "måste" fast det kanske inte är ett måste egentligen. Idag har det varit kravlöst, och det är en sådan befrielse att ha såna dagar. När man bara njuter av stunden och inte alls tänker på det som "måste" eller "ska".

Aline har dessutom kommit hem idag och vardagen är återställd. Vi har bara slappat framför tvn ikväll. Skönt!

Tidigare idag åkte jag och marlene in med hästarna på klubben för att rida litegrann. Hälge kändes faktist väldigt trevlig idag och i slutet kom han igång bra. Så otroligt skönt att han bara knallar in i transporten också. Det känns verkligen som att han litar på mig, då det märks att han gillar det inte, men han följer med ändå.

Igår var vi i sandtagen och red, passade på att klättra i backarna litegrann och det är ju HUR underbart som helst. Det känns nästan som att man är i öknen och rider haha! Och vilken känsla det är när man klättrar, och verligen känner hur hästen suger tag i backen.

Han har dessutom börjat lägga på sig hull, så vi fortsätter i den här takten. Än så länge tar vi det rätt lugnt, Lättare styrkepass och konditionspass varvat med mycket skritt är det som gäller ett tag framöver, tills han känns starkare. Men som sagt, det går åt rätt håll.

Ny vecka!

Måndag idag och jag hörde en undersökning på radion idag att det var den dag svenskarna hade mest ångest. Inte jag, för idag har varit en riktigt effektiv dag! Jobb, målat klart trappen och nästan hela hallen, bokat veterinärtid för atlas imorgon, och även klippt mig! Nu tog jag tag i saken och klippte en riktig frisyr, har alltid varit för feg men nu jädrar rök halva håret haha!

Dessutom är jag overhappy, för igår åkte jag och marlene in på klubben med båda hästarna, I TRANSPORTEN! Tänk att hälge bara knallade in efter typ tre försök. Han är min pärla!!

Idag blev dessutom Aline storasyster! Min lilla plutt, storasyster. Det låter helt sjukt! Hon börjar bli stor nu!

Imorgon är ny jobbdag, och så får vi se vad veterinären säger om pluppes öra..