lilla älskade aline

Ibland tänker jag på vilken otroligt TUR jag har som har Aline. Allvarligt, vad vore livet utan henne?
Och tiden går så fort, jag tycker det känns som att hon nyss börjat krypa, men i själva verket klättrar hon och springer, pratar i princip rent och bara utvecklas dag för dag. Men en sak är säker, varje tid har sin charm =)

Idag blev det en långtur med Ida på torsten, och jag på hälge. Anton följde också med, och han red han med. Men det blev mörkt snabbt, och hälge är en stor fjant ibland så tillbakavägen blev inte allt för trevlig.

Imorgon är det hoppning med sofia och classe, kuligt värre! Jag känner mig verkligen taggad för varje gång nu, och rädslan försvinner mer och mer.

Dessutom måste jag ringa sjukan för att kolla upp mina höfter/ljumskar.. Det lixom knäpper i dom, och det är rejält när jag gör en speciell rörelse. Det har pågått nu ett par år och förr hade jag inga större problem med det, men nu börjar jag känna att det nästan låser sig fast och när det då knäpper till gör det riktigt ont vissa gånger.. märkligt.

Igår beställde jag dessutom massor av hästgrejer, alltid lika roligt!:)